Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Föräldrahemmet och ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känsla för hemmets lycka och stilla glädje, som tonar genom
hennes skaldskap, hade fått sin grundstämning i barndomshemmet,
och med tanken på föräldrarnes glada förnöjsamhet
kunde hon sjunga dikten om slottet och kojan:
»Han göt en suck af smärta
Ha, den förstod jag godt:
»Gif mig ditt glada hjärta
Och gärna tag mitt slott!»
Då lyfte sig mitt Öga
Till den, som delat så:
Palatsen åt de höga
Och glädjen åt de små.»
I hennes barndomshem härskade glädje; trots trångmål
och små omständigheter voro hennes barnaår ljusa och
fröjdefulla.
Hon sjöng också på äldre dagar:
<poem>
»Jag mins den ljufva tiden,
Jag mins den som i går,
Då oskulden och friden
Tätt följde mina spår,
Då lasten var en häxa
Och sorgen snart försvann,
Då allt utom min läxa
Jag lätt och lustigt fann.
Uppå min mun var löjet
Och hälsan i min blod.
I själen bodde nöjet,
Hvar människa var god.
Hvar pojke, glad och yster,
Var strax min hulda bror;
Hvar flicka var min syster,
Hvar gumma var min mor.
— — — — — — — —
I glädjen och i yran
Den af oss raska barn,
Som gaf den längsta lyran,
Var den förnämsta karl’n.»
Sjuttonhundrasextitalets Upsala såg den lilla Anna Maria,
yster och glad, roa sig bland kamraterna och i syskonkransen.
När ungdomen lekte boll nedanför domkyrkan, då var hon
icke sen att söka slå »den längsta lyran». Det var den ålderns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0036.html
