Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och ungdomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är företrädesvis värmländingar, som äro
hemmastadda hos Malmstedts. Anders Hedrén, fram för
allt, och Olof Bjurbäck — sedermera biskopen och
Hamletöfversättaren — Malmstedts trogne drabanter
vid striderna omkring år 1770. Karl Ingman, som
är litet vitterlekare, torde väl ock roat sig och
Anna Maria med bouts-rimées; bland värmländingarne
äro ock Bernhard Gustaf Geijer (Erik Gustafs fader)
som kan hälsa husets fru från hennes kära hembygd,
Ransäter, och Jan Gustaf Härstedt, som mest håller
sig till syster Brigitta.
Men bröderne ha också kamrater i andra landskap. De
titta in då och då, icke minst för att råka den
kvicka och vittert begåfvade Anna Maria. Där är
t. ex. en östgöte, som heter Leopoldt, son till
en tullförvaltare i Norrköping, som påstås ha
ogement goda anlag för skaldskap och som väckt stor
uppmärksamhet med ett festtal, som han höll där på
rådhuset för ett par år se’n. Särskildt god vän
med Anna Maria är Henning Schmiterlöw, kornetten —
en vänskap som varar för lifvet.
Carl Peter Lenngren, kyrkoherdens son i Vesterljung,
hade nog, då han på 1760-talet vistades i Upsala,
umgåtts i Malmstedtska huset. Hans far, som afled
1762, hade varit god vän och studiekamrat (under
Ihre) med husets herre, och det tycks nästan, som
om äfven han, på 1750-talet varit i »släng» med
»zinzendorffarne». Men C. P. Lenngren lämnade Upsala
omkring 1770 och Anna Maria var då blott 15 år.
För resten fanns det många vittert begåfvade ungdomar
i Upsala på 1770-talet: östgötarne Jac. Ax. Lindblom
och Gustaf Regnér, smålänningarne Hallenberg,
Samuel Ödman, Adlerbeth och Kexél — den siste en
glad lustigkurre, — stockholmarne Nordin och Olof
Rudbeck, en sjuklig, men liflig, kvick yngling,
upländingen Nils v. Rosenstein, och andra, af hvilka
väl en och annan hittade vägen till sina jämnåriga
hos Malmstedts, där de kunde stanna, tills dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
