- Project Runeberg -  Anna Maria Lenngren / Första utgåvan. 1887 /
46

(1887-1917) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då detta mamsell Malmstedts stora förstlingspoem
dels i och för sig har betydelse, och dels äger
ett särskildt intresse för studiet af hennes
utvecklingshistoria, skola vi egna de olika texterna
en jämförelse, i det vi vid sidan af hvarandra
ställa de tryckta texterna I (1775) och III (1777)
samt antyda de mera väsentliga olikheterna mellan I
och den handskrifna texten II.


I (1775).

1.

»Du ledsnad, som vårt slägte plågar
Och vinterns ankomst med sig[1] för,
Jag djärft ditt välde trotsa vågar;
Ett skumrask intet kval mig gör.
När korta dagen facklan släcker,
Och mörker jordens krets betäcker,
Jag med ett talgljus mig förser;
Jag därvid kan det nöjet känna,
Som med ett bläckhorn och en pånna,
Ny dag för tankens skymning ger.

2.

Af mycket val man lätt förvillas,
En gammal sägen har sin grund;
Det rådet därför af mig gillas,
Att välja ämne strax på stund.
Jag sjunger om de sköna djuren,
Som framför andra i naturen,
Så granna egenskaper fått.
För dem skall mörkret snart försvinna,
Min dank med dubbel klarhet brinna,
Och infall ges som stora slott.


III (1777).

1.

                        Quando conveniunt Priscilla, Sibilla Camilla
                        Sermonem faciunt et ab hoc, et ab hac et ab illa.
                                                Taubman.

Du kulna makt, som slägtet plågar,
Och vintern i ditt sköte för,
Ditt välde djärft jag trotsa vågar,
Din ankomst intet kval mig gör.
När andra plötsligt modet fälla
Och öfver dagens korthet gnälla,
Jag med ett talgljus mig förser;
Med papper, bläckhorn och en pänna,
Jag därvid kan det nöjet känna,
Som lif åt bildningskraften ger.

2.

Lika.





[1] Tryckfel för dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free