Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motsvarighet saknas i I och II.
D:o d:o
D:o d:o
D:o d:o
D:o d:o
Förtroligheten ökad blifver,
Då för hvarann’ man nu beskrifver
En mängd af svåra hushållsmål,
Man kan ej ensam allt fördraga,
Det är så lofligt sig beklaga,
Man är ju ej af järn och stål.
11.
Så artigt snack jag ej förtycker,
Som roar nu mitt kvicka lag.
Jag gagnar mig af deras nycker:
De ge min målning mera dag.
Den väg, som jag mig hunnit leta,
Bör, täcka kön, dig ej förtreta!
Till själfsvåld har satiren rätt.
Du bör hans yra lynne tåla,
Då jag de samtal nu vill måla,
Som hållas i ditt kabinett.
*
12.
Hvar en åt tungan frihet lämnar
Att ösa ut en menlös harm.
Man sig på andras heder hamnar,
Och vreden blir allt mera varm.
Att deras fel med florsikt sålla,
Man börjar nu att rådslag hålla,
Om hvad man sist på balen sett,
Hur sig Calista flyktigt svängde,
Hur roben lång i sidan hängde
Och hur korbeljen suttit snedt.
Hvem är som nu ej gör sitt bästa
Att hålla räfst med andras smak!
Att snöpligt glömma bort sin nästa,
Det är ej vackra könets sak.
Corinnas gång man ej kan gilla,
Och ännu mer, hon klär sig illa,
Kort sagdt: hon har så många fel.
Man börjar ifrigt och förfäkta,
Att hennes ring är aldrig äkta,
Fast hon ger ut den för juvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
