Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag re’n Celindes smärta delar,
Fast ämnet än mig okändt är,
Allt en förtviflad utsikt bär,
Hvad är som då den sköna felar?
En suck från hennes bjärta flyr,
Som tycks på mina frågor svara
Och ändtlig smärtans vidd förklara,
Som var... en rubbad »coaffure».
Den unga Anna Maria syftar här liksom i »La matinée
de Clarisse» åt sina jämnårigas flärd och fåfänga. De brydde
henne ofta för hennes likgiltighet för moderna och hennes
»galenskap» för böcker och vitterlek. Hon svarade med
sina vapen: det vittra skämtets, och liksom hon i
»Tekonseljen» hade låtit de gamla tanternas svagheter få rida
gatlopp, så kom i dessa småpoem turen till ungdomarne.
En literär satir af samma ämne och syfte som det i
förra kapitlet meddelade lilla epigrammet mot den olycklige
rimmaren Haqvin Bager, är följande kväde, som Hanselli
upptagit i »Ur en samlares papper» efter någon samtida
handskrift:
<poem>
Apollo till Haqvin Bager.
Den 23 Augusti 1775.
»Då Bager kan den makt förgäta,
Som honom känd och hedrad gör:
Då han på Gudar vågar träta
Och blott till missbruk harpan rör,
När själfklokt han min höghet glömmer,
Sin ådra till min nesa tömmer
Och vränger näsvist så min nåd.
Månn’ ej min vrede då bör brinna,
Och han sig billigt straffad finna
För detta ilskna öfverdåd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
