Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hade hennes vittra skaldegåfva ju icke blott
varit till glädje för henne själf och andra, utan också
bidragit till hennes lifsuppehälle, och det kunde för den
25-åriga flickan icke vara behagligt att åter blifva en blott
och bart tärande medlem af familjen. Det är icke
osannolikt, att hänsynen till ekonomiskt oberoende och önskan att
få lemna vitterheten såsom »förvärf» bidragit till det beslut,
som hon fattade vid årtiondets utgång, då hon räckte
dåvarande kanslisten i kommerskollegiet, medredaktören i
Stockholmsposten Carl Peter Lenngren sin hand. Det lärer
nämligen mera ha varit ett s. k. »passande parti» hon ingick,
än ett egentligt inklinationsäktenskap.
Carl Peter Lenngren hade sedan år 1770 varit bosatt
i Stockholm. Han var son af kyrkoherden i Vesterljung
Carl Erik Lenngren och dennes hustru Charlotta Arvidson,
hade vid tolf års ålder (1762) mist sin fader, som var en
af Ihres lärjungar, vistats de sista åren af 1760-talet i
Upsala, och sedan blifvit anställd i kommerskollegium, där han
kom att utmärka sig såsom en nyttig och nitisk
ämbetsman, ehuru han vid denna tid ej hunnit långt på
rangskalan. Vid sidan af denna befattning hade han tillsammans
med Kellgren från Oktober 1778 biträdt vid redaktionen af
Stockholmsposten, och han hade sålunda kommit in i de
vittra kretsarne i hufvudstaden, ehuru han eljes nog mest
var en den nyktra prosans man, en hederlig rättfram
»träkarl», såsom Blom kallade honom.
Bland de familjer, i hvilka de båda hufvudmedarbetarne
af Stockholmsposten umgingos, var också det
Schröderheimska hemmet, där Anna Charlotta Stapelmohr sedan fyra år
tillbaka var en snillrik, gästvänlig och lefnadsglad värdinna.
Här träffade Lenngren flere gånger den vittra mamsell
Malmstedt, som, jämnårig med husmodren, vid små besök
i Stockholm ofta brukade gästa detta hem. Och fru
Schröderheim, som gärna ville se den litterära unga damen fäst
vid hufvudstaden, hade med nöje märkt, att Lenngren visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
