Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visst skall det henne smärta ge,
Att en gång finna sig förmanad
Till mera sedligt lefverne.
Men, när hon nu med harm beklagar
Den nesa hennes yrsel sker;
Skall ärbarheten desto mer
Välsigna den regentens dagar,
Som slöseriets makt förjagar
Och lif åt ädla dygder ger.»
Blott skada, att denna öfverflödsförordning lika litet
gagnade som dess föregångare och efterföljare [1].
Af fru Lenngrens originalsatirer under denna tid
betecknar »Fröken Lise» (1792) höjdpunkten. Denna dikt
(i första versionen kallad »Grefvinnan») gisslar ypperligt
flärden och ytligheten i en förnäm dams lif, alltifrån
ungdomen och till den tid, då hon blir klädd i flor och dok,
köper en postilla, »pratar dygdigt, öfvar slätt, fruktar Gud
och dömer illa». Här närmar sig skaldinnans satiriska
skildringskraft sin mognad. Det ligger i denna hastiga
följd af bild på bild ur detta världsdamens intetsägande
lefnadslopp en satirisk kraft och på samma gång en målerisk
styrka, som erinra om de »lefnadslopp», dem Hogarth
målat med pänseln.
Särdeles lyckliga satiriska efterbildningar äro: Ett godt
råd är båttre än penningar och Till min frack.
Hvad den förstnämda lustiga dialogen »Ett godt råd
är bättre än penningar», enfaldeligen framstäldt i frågor och
[1] Att man för öfrigt i fru Lenngrens närmaste umgängeskrets ej tog
öfverflödsförbuden allt för noga, visar följande lilla anekdot om Kellgren,
som Karl Zetterström nedskrifvit från sin informatorstid hos Gahns. I
Januari 1794 hade ett öfverflödsförbud upplästs i kyrkorna mot kaffe och
siden. I September samma år var Zetterström, som just skulle resa till
Upsala med sina lärjungar, jämte dem uppbjuden till Kellgren kl. ½ 7 på
morgonen för att dricka té. Så snart drickandet börjat komma i gång
skrek Kalle Gahn till: »Det är kaffe!», hvarpå Kellgren erinrade att de
ju kunde gifvas »brunt té» så väl som grönt. (Jmfr. S. J. Kardell »Från
Fjällbygden och Fyrisvall», Sthlm 1886.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/warlenng/1887/0154.html
