Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Fru Lenngrens skriftställeri 1789-1792. Öfvergångstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLFÄLLIGHETSSKÄMT
159
Jultiden 1783 förekommer följande behagfulla,
skämtsamma ,
Juldikt.
Den tiden är nu snart förbi, Som gör så mången
bryderi, Och folkets m6*da ändtlig andas; Atrapper,
upptåg här och där, Allt denna dagen färdigt är
Och ligger redo att försändas. Lisette från bågen
stigit opp, Ej mera hennes späda kropp Vid sömmen
lutad är och trägen; Emellan rankans fria lopp Hon
slutar nu en törnrosknopp, Och kastar band och allt ur
vägen. Förnöjd och i det glada hopp, Att utaf den, som
västen ämnas, Den icke utan gensvar lämnas. Corinna
ren i hemlighet Förseglat noga det paket, Som skall åt
älskarn julklapp blifva; Man likväl ej försvärja kan,
Om hon ej vunnit med en ann Hvad hon nu denne ärnar
gifva. Den unga Lysts, stackars tok, Som drar den
lilla gudens ok Och har en nymf, som fordrar medel,
Har nu så lyckligt ränt omkring, Att hon kan få en
vacker ring,
Den han förvärfvat på sin sedel. Calista, nygiit,
ung-och yr, Om tusen upptåg nu bestyr Som ej vid
ringa summor stanna; Dess kära man syns trög och tung,
Han ser, det kostar nu hans pung, Och kanske nästa
år hans panna. Herr Sprätt, som däraf gör sin sak,
Att äga granskning, val och smak, Har spänt sin
tankkraft några dagar; Och oviss i så stort beslut,
Nu ändtlig valt den mössan ut, Som hans gudinna mest
behagar. Alise, en tid så sysselsatt, Att flicka hop
så många spratt, Nu färdar af, så fort hon hinner:
Men, kära vänner, akten er, Att bland de blomster
hon er ger, Ni icke någon tistel finner. I alla,
som i väntån gå, Att denna afton julklapp få, Jag
önskar kontenans och nöje. Malisen ofta gör förtret,
Men den, som litet lefva vet, Själf skrattar högt
vid andras löje.
Ett alldeles särskildt intresse äga fru Lenngrens
sällskapsvisor. Man har antagit, att det var dessa
visor, som sä godt som uteslutande kännetecknade
denna period af hennes skriftställer i på grund
af Franzéns utsago, att hennes produktion under de
första åren hon var fru Lenngren endast utgjordes af
»några sångstycken, som, ärnade åt ett litet sällskap
af glada vänner, snart flögo kring hela riket, «
men af henne aldrig själf erkändes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
