Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
GYLLENBORGS HYLLNING
hennes »sällsynta snille och lyckliga skrifter, som
hedra hennes kön och fädernesland samt beredt henne
ett utmärkt rum bland svenska skalder»; man beslöt att
förfråga sig hos konungen om rättighet att för detta
ändamål använda Akademiens medel. Sedan -konungen i
Juni gifvit sitt bifall, föreslogs bland annat att
tillförsäkra henne en pension efter mannens död,
men Rosenstein afstyrkte detta, emedan »hon, som är
af ett ömt och mycket lättrördt sinnelag, ej gärna
skulle höra föreställningen af en händelse, som hennes
och hennes mans likhet i ålder dessutom gjorde ganska
oviss»; han föreslog att gifva henne ett exemplar af
allt hvad Akademien lät trycka, dess skådepenning och
stora belöningsmedalj i guld. Afgörandet uppsköts. I
början af December anmäldes, att man hade »säker
anledning, att fru Lenngren för det närvarande
önskade att denna Akademiens smickrande åsigt måtte
hvila». Det var då Gyllenborg, som det tycktes på
eget bevåg, skref och på högtidsdagen uppläste sin
dikt till henne».
Gyllenborgs -. »skaldefadrens» - hyllning lyder:
»Fåfängt trädens skugga väljes Filosofen
i all ära!
Af en blygsam näktergal; Oss ditt
skämt bevisar mer,
Stämman känns, ehvad han dväljes, Där du oss
en vishetslära
Af de ljufsta toners val. Mera
sann och mänsklig ger.
Fåfängt sig kring våra säten Tränga skogens sångare;
Näjden, döf för deras läten Prisar den osynlige.
Likså du, vår sånggudinna, Dig förgäfves dölja vill;
Priset, som du skyr att vinna Hör dig ej dess mindre
till.
Fåfängt skalden i sin yra Svingar sig i gudars sal:
Harmsen fäller han sin lyra Vid ett eko från din dal.
Lika fjärran från det låga Som från högmod i din sång,
Gracerna i din förmåga,. Oss besegra utan tvång.
N*r till evig glömska dömmes Veckoskrifters tröga
glam, Med hvad omsorg bladet gömmes Där ditt snille
ljungar fram!
Och du saknas! Och den skara Som på Pinden släpar
sig, Tror ännu sig något vara, Vara till förutan dig»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
