Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fru Lenngrens skriftställarskap 1793-1800. Glansperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 FÄSTMÖN,
TESTAMENTET
Fästmön behandlar ett oskyldigare och fridsammare
ämne, det sliskiga klemeriet under förlofningstiden,
då
»Fästman af det tendra slaget,
Platt i joller och i skämt,
Libbar vid den sköna jämt
__ . ^
Hvad extaser,
Hvilka fraser,
Äckliga att höra på.
Och fru Lenngren var ncjg själf den matrona, som
»rent ut
Utbrister till slut Hastig ända Måste hända På den
eld, som tänds i krut.»
Testamentet behandlar ett på denna tid rätt vanligt
ämne, den pessimistiska uppfattningen, att den dumme
gör lycka här i verlden, under det att det däremot
går dea kloke och förståndige ganska illa.
Af nordiske författare hade Luxdorph redan på 1760
talet behandlat »Tossernes Lyksalighed» och prisat
Claus" lycka, »som hade en hjärna som var tom*;
P. M. Trojel hade i »Ode til Dumhed» sjungit:
»Du maegtige Dumhed, du ene belönner I tusende Led
hans utaenkende Sönner Med Godser og Staver og Guld».
Kellgren både i »Min kära gosse blif ett fån,
så går dig allting väl; i händer» upptagit ett
liknande ämne, och i samma anda låter fru Lenngren
sin testamenterande heders^ man förklara för sin
förstfödde:
»Du har ett godt förstånd, ett fint och odladt vett,
Men af hvad jag i verlden sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
