Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te’
^efterblomstringens tid i fru Lenngrens diktning kan
räknas från sekelskiftet. Och sparsamma äro de skott,
som hennes skaldskap skjuter de sista 17 åren af
hennes lif. Talet om att hon »gömde sin lyra under
sitt sybord» passar nog företrädesvis in på denna tid
- »kommersrådinne-ticlen *» -, då det var så mycket
lättare för henne att hålla »lyran» gömd, som hon så
ytterst sällan fann sig manad att taga fram den.
Hennes egna anteckningar öfver författade
skaldestycken visa ett tomrum för åren 1801 -1808,
hvilket ju dock ej hindrar att ett och annat då kan
hafva tillkommit. Men under alla dessa nio år meddelar
Stockholmsposten endast de redan 1800 författade
»Gref Bernhards bröllop» (1802) och »Grefvinnans
besök» (1803) samt - år 1803 (n:o 289) - »Elegi», en
särdeles lycklig dikt, visserligen parodiskt menad,
men med all sin realistiska lustighet bra mycket
mera sympativäckande än de flesta elegiska poem från
den tiden, hvilka merendels voro uttryck för flep
och känslopjunk.
Först i årgången 1809 af Stockholmsposten finna vi
åter poem af hennes hand; nämligen följande tre:
Varningen (n:o 6), Dansen (n:o 84) och Invokation
(n:o 258).
Den första är en rent af underhaltig skräckdikt,
närslägtad med »Gref Bernhards bröllop», men
plattare. Dikten sammanför en spökscen med en
förförelseshistoria till en
Lenngren blef 1799 kommersråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
