Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Efterblomstringen 1801-1817. Fru Lenngrens hem och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 DÖÖ OCH
JORDFÄSTNING
våning för Augusta och hennes syskon. Samma dag
iakttog fru Liwendal, att flere läkare höllo utanför
porten och kommo upp till fru Lenngren. Det var denna
dag hon skulle undergå den smärtsamma, men tyvärr
ofruktbara operation för kräftan, hvilken frätte
hennes inre. I själfva plågans ögonblick tänkte hon
på andra.
Sitt lidande bar hon med hjältemod och tystnad. »Mina
vänner vill jag ej oroa därmed, och för dem, som
ej hysa intresse för mig, tjänar det ju till intet
att tala därom.» Ingen af hennes umgänge fick märka,
att operationen förestod. Endast åt någon, af hvars
uppsyn hon slöt, att han hade kunskap därom, gaf hon
vid afskedstagandet en själfull blick, som tycktes
säga hvad hon sedermera i sin dödsbädd yttrade med
ord: »Jag är icke rädd för döden, ty jag är icke rädd
för Gud».
År 1817 förvärrades hennes lidanden. Troget
vakade Karolina Weltzin natt och dag med osläcklig
hängifvenhet.
I de drägliga stunderna lät fru Lenngren den lilla
Augusta komma till sig. Hon fick då sitta på hennes
säng, och fru Lenngren roade henne med fabler och
historier, gärna med någon sedolärande tendens.
Den 8 Mars hade dödsarbetet börjat. En stund kom
Lenngren in och då klarnade hennes anlete och hon
räckte sin hand till Karolina Weltzin sägande: »Känner
du, Karolina, huru kärleken värmer ända in i döden?»
Någon stund senare var det slut. I dödsögonblicket
riktade hon utropet »ängel» till sin trofasta
vårdarinna. Så slocknade hennes lifsläga, och hon
hade funnit befrielse för sina kval. Fru Lenngren
var vid sin död nära 62 år. Jordfästningen skedde i
Klara kyrka, där C. P. Hagberg talade vid hennes bår.
Kistan flyttades ner i källaren under
grafkoret. Lenngren, hvars åskådningssätt var
upplysningstidens, brydde sig ej om att begrafva
stoftet, och hans eget lik lär äfven hafva bisatts på
samma sätt. Presidenten Rosén påstås emellertid hafva
eftersökt skaldinnans jordiska kvarlefvor och låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
