Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 ATTERBOMS OMDÖME
1823
serar hennes föregängerskor och särskildt med syftning
på den Hammarsköldsk-Franzénska striden yttrar om
fru Lenngren:
»I snille tvifvelsutan fru Nordenffycht öfverlägsen,’
begåfvad med egenskaper att aldrig kunna
nedflyttas från sitt utmärkta rum i vår vitterhets
liäfder, lider hon därigenom intet till sin
ära, att ett opartiskt omdöme gifver henne just den,
som henne tillhör, och som därföre sannolikt blir
den enda beståndande - - - - - - - - - - -
- - - -
Fru Lenngrens talent är, inom sin.
omkrets, sann och glänsande, men denna omkrets
är icke vidsträckt och riktningen af hennes snille
ganska ensidig. Följden af hennes mera välmenta
än insiktsfulla beundrares utmaningar kunde bli den,
att man satte henne i något jämförande förhållande
till fru Stael Holstein, till fru Cottin, till
fru Helvig, till författarinnorna af de klassiska
romanerna Gabriele (Johanna Schopenhauer) och
Florentin (Dorothea Schlegel, född Mendelsohn), kort
sagdt till de kvinliga snillen af första och andra
ordningen, som i ett oändligt rikare mått tagit både
fantasiens och reflexionens verld i besittning. Men
hvarje sådan jämförelse vore orättvis, ja otacksam
och Sverges vitterhet är henne så varmt förbunden för
det hon verkligen var, att den icke behöfver pådikta
henne skenet af att hafva varit någonting
mera. Karakteren af denna skaldinnans poesi är
för öfrigt lika lätt att beskrifva som att uppfatta.
Fordrar man framför allt känsla och en af känslan
beherskad inbillningskraft till könbeteckning af sann
kvinlighet, i poesien, liksom i naturen: så var fru
Lenngren (nämligen i sin egenskap af författarinna)
snarare ett slags väsende af manligt kön. På alla
bladen i hennes skrifter tilltalar oss en ande, som
är långt mera förståndig än känslofull. Utan att
påstå det kvinnan bör vara oförståndig, tillstår
dock rec. uppriktigt, att han hos detta kön älskar
se hällre hjärtats än hjärnans öfvervikt.- - - - -
- - - - - - – -
Hennes kvickhet, den sammanfattande medelpunkten för
alla hennes själsanlag, sprider lifliga och lekande
blixtar, men de spela nästan öfverallt på ytan
af en kall, vid lifvets och tingens karrikatyrsida
stannande reflexion. Mot själfva kvickheten, i och för
sig själf och dess rättighet att värderas såsom ett
af poesiens väsentligaste element, har visserligen
ej rec. något att invända. - - - - Men poetisk,
i namnets högre strängare bemärkelse är egentligen
blott den kvickhet som är på ett stort sätt kvick ;
det vill säga, en humoristisk - - - Det kvinliga könet
mäktar desto mindre producera något i humoristisk
bemärkelse kvickt, ju bestämdare detta är ett ideelt
till sin natur, och i följd däraf sådant, att det af
kvinnor - äfven de mest genialiska, icke ens förstås
(!!), eller åtminstone aldrig helt och hållet; de
äro därtill för mycket barnsliga, sangviniska
och godsinta (?!)––––––- - -
–––––––––––––––––-’–––-
All kvickhet, som är blott och bart förståndskvickhet,
äfven framstäld i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
