Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Föräldrahemmet och ungdomstiden - Senare förhållande till nationen - Befordran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studenterna nu blevo så hundsvotterade som ett halvt sekel
tidigare, då t. ex. en novitie fick 20 örfilar för det att han
icke lät utkommendera sig midt i natten eller då novitierna
fingo stryk, intill dess de »med dantzande» förhastade herrar
seniorer, så torde dock de äldre landsmännen ha varit
benägna att vidhålla andra oseder gentemot de yngre.
»Tidsandan avskaffade oförmärkt, småningom, utan beslut
novitiaturen» – heter det – men tidsandan krävde ju målsmän,
och en sådan var magister docens Magnus Malmstedt, som
ej skydde en dust med inspektorn, den ordinarie professorn.
Förhållandet mellan Malmstedt och nationen blev sedan
det allra bästa, han deltog flitigt i disputationer och höll
orationer samt var – efter det han erhållit eget hus – alltid
redo att lämna nationen lokal för sammankomster och bibliotek
samt förvaringsrum för landsmännens tillhörigheter. Det heter
också, »att han aldrig tröttnar att göra sina landsmän godt»,
att han besparar dem en ansenlig hushyra, att »han icke
dröjer att visa sin välvilja» o. s. v. För de yngre
landsmännen var han en trogen handledare, och det säges också
efter hans död, att han varit Värmlands nations välgörare,
dess fader och förmyndare.
Magnus Malmstedts yttre levnadsförhållanden hade så
småningom bättrats. Han fick år 1769 sex tunnor spannmål
i lön och blev år 1772 – vid 48 års ålder – e. o. adjunkt
i filosofiska fakulteten. Från 1774 höll han offentliga övningar
i vältalighet, d. v. s. latinsk prosa, och började från samma
år att i sitt hem ha en inrättning till skötsel och undervisning
för fattiga barn och ynglingar. År 1777 höjdes hans
lön till 60 tunnor spannmål, »såsom någorlunda svarande mot
ordinarie adjunktslön», 1787 fick han professors »namn och
heder». Konsistorial professor blev han aldrig.
Hans läraregåvor prisas högt. I ett minnestal över honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
