Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
"Sånggudinnorna drogos svimmande från Dalins grav, för
att gråta vid fru Nordenflychts.–––-I lyckligare
tider, än de
som annalkades, hade vitterhetens förlust varit
kännbar för hela
nationen–––––-. Jag bör icke vidare öppna
täckelset för en
tid, som efter nationens återvunna stillhet och
stridiga sinnens ingångna förening, aldrig kan
med nog mörk skugga överhöljas; men vad mitt ämne
tvingar mig att i förbigående anmärka, är den sig
då utbredande demokratiens förödande verkan på
svenska vitterheten. Jag finner henne där bortskymd
till hela sin vidd. Sånggudinnorna, snarskrämda
vid minsta gny, hade förekommit stormen, en del
räddat sig med en tidig flykt, en del sänkt sig i
den djupaste dvala. - - - Vitterheten vågade icke
en gång att framskymta, av fruktan att i förbudet
emot överflöd bliva satt i första artiklen. Icke
utan skäl var hon däribland räknad av en rådande
folkhop, som behövde för sina tankar en grövre,
för dem tjänligare föda. Den utströmmade ifrån
alla bokpressar. Aldrig har Sverige, ifrån första
inrättningen av boktryck, blivit översvämmat av
flera skrifter, än under den förflutne villervallans
fleråriga period. Aldrig av skrifter mera ohyfsade,
mera uppfyllda med de nedrigaste talesätt; mera tröga
och sömngivande.–––––På sådant
sätt har under partivillans allmänna mörker svenska
språket blivit vanhävdat, förnedrat, uppblandat med
dräggen ifrån alla landsorter. Barbarismens smitta
har i allmänhet trängt sig i de bästa under den
tiden utkomna skrifter; under en tid då självsvåldet
härskade utan blygd, så i utlåtelser som gärningar;
under en tid då allt vågades, allt lyckades med
grovhet och tilltagsenhet.
Hämnd och Avund höllo råd mot Förtjänst och Dygd och
Snille; det var dem man störta ville, utan mildring,
utan nåd;
Äran skydde Trollets anda, Snillet Sverige övergav,
och på Vitterhetens grav växte Dagligt Allahanda."
Kritiklöst har denna mörka och orättvisa målning av
frihetstidens sista årtionde såsom ett barbarismens
kulturskedé upprepats och åter upprepats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
