Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779 - »Aftonkväde» och andra bidrag till Upsala Stads Weckotidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Anna Lovisa Pahls saliga hemfärds dag den 14 Maji 1772
(bland gravdikter i Kungliga bibliotekets samling och
omtryckt i Hvad Nytt? 1779 - även hennes far besjöng
samtidigt den unga flickans död) samt Klagan vid
mademoiselle Anna Maria Bobergs grav den j Julii 1774,
som meddelades i Upsala Stads Wecko-Tidning n:r 28
för 16 juli och senare på året omtrycktes i Hvad Nytt?
Det förra är ännu svagt i versifikationen med
synkoperade ord och är rätt naivt i tonen; det låter
oss icke ana den blivande skaldinnan men har ju ett
visst litteraturhistoriskt intresse såsom veterligen
hennes första tryckta poem och synes i allt fall
tolka en personlig sorg efter en trogen vän, som
»allas tycke vann»; det andra är vida mognare med
mera retoriska vändningar sådana som denna:
Som blommans täcka färg en dubbel vällust ger, när
söta ångors kraft dess ljuva fägring höjer; så även
Dygdens glans ett större värde röjer, när ungdoms
eld med vett man i förening ser.
Båda äro i övrigt religiöst färgade och sluta med
uttalanden om återförening i himlen.
En religiös stämning gör sig även gällande i en
annan dikt, som likaledes lästes i den ovan nämnda
Uppsalatidningens första nummer (8 januari 1774). Det
var ett Aftonkväde, som av en samtida antecknare
i Kungliga bibliotekets exemplar angives såsom
härrörande från A: M: M: (påpekat av Schöldström
i Idun 1891 och i »I tittskåpet»). Dikten, som är
undertecknad »Upplänning» (liksom andra poem signeras
»Westgöthe» och »Smålänning»), lyder:
När solen sina strålar gömmer, och aftonsvalkan luften
rör, när dagg åt blomman nektar tömmer, och fåglars
sång jag mer ej hör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
