Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
blev den första gången i Hvad Nytt? 1775 (numren
79-90)* Senare utgavs den i en helt och hållet
omarbetad upplaga såsom särskild dikt år 1777.
Jämte dessa båda rätt olika versioner, som båda
fullständigt meddelas i Svenska Vitterhetssamfundets
nya upplaga av fru Lenngrens skrifter, finnes en
variant av den första texten, som antingen, såsom jag
förut antagit, är en över^ gångsform mellan denna text
och den senare versionen eller ock en tidigare form,
något som docenten Sverker Ek för mig framkastat
såsom antagligast.1
Dikten består av något mer än ett trettiotal
tioradiga strofer, olika i de olika texterna, i
vilka författarinnan gisslar skvallret, förtalet,
struntpratet i de kvinnliga konseljer som samlas kring
tebordet och på vilka hon som motto lämpar Taubmanns
senlatinska distikon:
»Quando conveniunt Priscilla, Sibilla, Camilla
Sermonem faciunt et ab hoc, et ab hac et ab illa.»
Det kanske något utdragna stycket är förtjänt
av mycket beaktande, må vara att fru Lenngren på
senare år, då hon själv var en hushållsaktig och
hushållsintresserad matrona, fördömde detta poem,
på grund av dess tendens mot de i hushållsbekymmer
och skvallersjuka alldeles drunknande fruarna. På
»Tekonseljen» kunna lämpas de gamla orden: »Ex ungue
leonem». Här framträder redan satirikern, visserligen
icke genast med den elegans, den smidighet i form
och den
1 Man kan mot denna senare mening anmärka, att ett
par strofer, som finnas i trycket 1775, saknas såväl
i varianten som i trycket 1777, men såsom doc. Ek
anmärker hihdrar ju intet att dessa strofer kunnat
nydiktas till trycket 1775 tft*r att varianten
fullbordats, men att de i allt fall jämte hela det
parti de tillhört uteslutits 1777. Vissa strofer som
endast förekomma i varianten, såsom dennas tionde
och trettonde strofer, äro synnerligen drastiska och
kännetecknande för styckets ursprungliga karaktär
och Tttinna möjligen tyda på att denna variant är
den äldsta formen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
