Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - Tillfällighetsskämt - Sällskapsvisan i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Såsom tillfälUghetsskämt, skrivna för vissa tider,
äro - utom de ovannämnda epigramsamlingarna till
fastlagen, jul och nyår - att nämna: Råd i en
angelägen sak (jultiden 1781) och Juldikt (1783:
Den tiden är snart förbi). Utan större värde, bära de
dock vittne om vilken god hjälp fru Lenngren var för
sin man då det gällde att »fylla Stockholms-Postens
behov av någon visa för dagen».
De skildra trevligt och ledigt julklappsbestyren -
i dikten från 1783 med ett stänk av satir.
Ett alldeles särskilt intresse äga fru Lenngrens
sällskapsvisor. Man har antagit, att det var dessa
visor, som så godt som uteslutande kännetecknade denna
period av hennes skrift-ställeri på grund av Franzéns
ovan anförda utsago, att hennes produktion under de
första åren hon var fru Lenngren endast utgjordes av
»några sångstycken, som, ärnade åt ett litet sällskap
av glada vänner, snart flögo kring hela riket, men
av henne själv aldrig erkändes».
Vi hava i våra dagar något svårt att uppskatta
sällskapsvisornas betydelse, ty med förändrade seder
ha de totalt skjutits undan och med dem en god del
av den sunda, samfällda, kanske dock någon gång en
smula forcerade sällskapsglädjen.
En fransk författare - Du Mersan - skriver i förra
hälften av i8oo-talet: »Visorna voro ett av våra
fäders nöjen och i synnerhet gjorde en del av dem stor
lycka inom medelklassen. Förr i världen sjöng man vid
bordet, något som nu icke skulle accepteras ens hos
en handlande på gatan S:t Denis. Man sjöng om aftonen
kring brasan - det fanns då ännu icke ett piano i
var salong, nu finnas de t. o. m. i bodkamrarna och
i portvaktarstugorna. ’Klaveret’ fanns endast hos
en viss klass, gitarren var en smula mer plebejisk,
och de
8. - A. M. Lenngren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
