Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - Svenska sällskapsvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
måltidens slut framsätta bålar av mer eller mindre
oskyldigt innehåll, medan gästerna ännu kvarsutto
vid bordet. Det hörde då till saken, att någon av de
närvarande skulle roa de övriga med en solosång,
som halvt sjöngs, halvt deklamerades, och vid
vars slutstrofer hela sällskapet ofta instämde i
korus. Härvid var själva utförandet visserligen icke
likgiltigt: var rösten god, så var det så mycket
bättre - var den medelmåttig, så höll man den också
till godo ; men huvudsaken var alltid innehållet
av visan. I vår tid av virtuositet är förhållandet
för det mesta omvändt: när numera den högtidliga
champagnen serveras, vill man höra en kvartett, helst
mångdubblad, som man alltför gärna tillåter att svälja
orden i de toner, som i alla fall äro huvudsaken. Jag
är ej nog förmäten att vilja avgöra företrädet
mellan de olika tidevarvens metoder ; men säkert är
att våra förfäder ville framför allt hava roligt i
sina samkväm, och att de hade det på sitt vis och i
synnerhet därigenom, att de aldrig gjorde allvar av
nöjet, utan behandlade både drycken och dryckessången
såsom en ögonblicklig vederkvickelse, och att poesien
på detta enkla vis vann mera än musiken på vårt
nu brukliga. Poeternas talang anlitades för sådana
tillfällen ; och man har detta tidevarvets muntra
krav att tacka för många av de gladaste, de mest
humoristiska, och tilläggom, även ofta de täckaste
toner, som klingat på den svenska lyran."
Bland svenska diktare av sällskapsvisor må erinras
om Valerius, Wallin, Franzén, A. G. Silverstolpe,
Tengström, men det var såvidt jag kunnat finna fru
Lenngren som först anslog tonen.
Själv en utmärkt värdinna, älskade hon att glädja sin
make och de vänner han hembjudit med visor ur egen
fatabur. Och sedan värdinnan, som för övrigt själv
var en god sångerska, tillredt bålen, sjöngo hon och
hennes gäster någon ny visa. Där fanns att välja på
bland hennes alster. Hålla vi oss nu till den här
föreliggande perioden, så kunna vi till sällskapsvisor
räkna: Luciavisan, Bordrondeau, Låtom bekymren
försvinna, Klagan och tröst, Till ungdomen,1 Lovsång
1 Denna offentliggjordes först i Knös’ Samling
av svenska vitterhets-stycken 1789 (originalet i
handskrift i Skara stiftsbibliotek).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
