Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - Frändskap med Franzén - »Till Lisette»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Man finner här samma idylliska ton, som året efter
klingar hos den då debuterande Franzén (»Unga
flicka i din vår!»). Bristande kännedom om tiden
för tillkomsten av fru Lenngrens dikter har vållat,
att man ej tillräckligt beaktat den växelverkan,
som finnes mellan hennes idylldikt och Franzéns. I
ädel tävlan alstrade de några av den svenska
i7OO-talslyrikens vackraste stycken, och uppenbart
är att de ömsesidigt påverkade varandra. % Men det
var fru Lenngren, som först angav tonen.
En annan väl tänkt och väl utförd dikt, tillkommen
redan år 1781, är poemet Till Lisette. Den handlar om
det sanna konstförståndet, som försmår pedanteriet och
konstpartierna, och ej vill synas vara kännare. Denna
dikt lyder:
Till Lisette.
Lisette! Vad tjusning för mitt bröst,
då jag din cittra och din röst
får i en lycklig blandning höra!
Det ljud, som lockar ömt mitt öra,
till själva hjärtat tränger sig;
jag älskar, jag beundrar dig,
som utav konstens fina lagar
de största prov av insikt ger,
men icke själv ditt värde ser,
som dock tyvärr i våra dagar,
bland mindre virtuoser sker.
Ack, vad den kunskap mig behagar,
som sig så täckt och blygsamt ter!
Du ej om andras tycken dömmer:
att lysa i din egen sak
beler du ej din nästas smak,
som Grétry mer än Gluck berömmer ;
du håller intet lärt parti,
mot folk, som älska melodi,
du känner ej den fantasi,
att granska allting, som du tycker,
du yves ej med lärda nycker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
