Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - Att tillaga en modern tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
hon veterligen aldrig haft moderpassion. Nå, sade hon,
i det hon tog sig en pris spanskt, vad tycker man väl
om det som stod i Stockholms-Posten för några dar sen,
var icke det oförskämt? Jag tror hin blivit advokat
åt konorne. Om mårron, när det fördömda bladet kom
ut, stod jag i mitt fönster; jag såg packet springa
om varandra och flissade med Posten i hand, men
jag kunde omöjligen begripa vad det betydde. Jag
befallde då min slyna gå att köpa det, jag ångrar
det i all min livstid. Hon var ute en god stund,
jag ringde så att klock-strängen måtte gått sönder,
men ingen Cajsa kom; ändteligen stiger jag själv ut
i förmaket och där får jag se den förbannade konan
stå och läsa Posten. Jag gav henne ett par duktiga
örfilar; men huru splitt rasande blev jag icke, då
jag läst igenom den gemena episteln. Ack, det är
oerhört att försvara pigor! Kalla dem människor,
säga att de äro lika goda som vi! Hela sällskapet
kom då vackert överens, att det måtte varit en nedrig
själ, som skrivit detta. Det värsta av allt, sade den
rödfnasiga damen, är att var gång jag skrubbar upp min
kona, så behagar hon smeta mig i synen med Limpdegen."
Artikeln slutar med ett råd till författaren av
Limpdegen, att skriva något till fruarnas hugsvalelse
och bevisa »den faseliga skillnad emellan fruntimmer,
som hava fint skinn och dem som hava grövre».
Onekligen synes mig detta stycke stå i så nära
förbindelse med det vi känna av Anna Maria Malmstedts
satir intill denna tid, att om över huvud taget något
prosabidrag till Stockholms-Posten från i/So-talets
början skall tillräknas henne, bör detta starkt
ifrågakomma.1
Ett annat prosastycke, som läses i 1787 års
Stockholms-Post och som synes mig förete frändedrag
med fru Lenngrens sätt att skämta med tidens litterära
moder - bl. a. på teatern - och även i annat avseende
leda tankarna hän på henne, är följande:
1 Såsom en kuriositet må anmärkas, att uttrycket
»allrakäresta», vilket smeksamma adverb Book anfört
bland kännetecknande likhetspunkter mellan Journalen
och Annonserna, även förekommer här. Det torde icke
vara ovanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
