Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Sällheten», »Den lärde», »Gubben Didrik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
vin de förtärde; i Min vilja efterbildar hon Gleim
och uttalar sin avsikt att dricka om bland bröder
och förakta lärdom, guld och ära; i Min levnads mål
ser hon med en annan tysk anakreontiker såsom livets
uppgift att dricka och sjunga och söka sin död i
Lydias sköt.
Med norrmannen Zetlitz besjunger hon Sällheten såsom
frukt av kärleken och druvans nektar.
Hennes översättning av den sistnämnda dikten synes
mig i vissa avseenden originalet överlägsen. Man döme
av de första och sista stroferna:
Vredens Sön Smerte Sänd av Jofur,
Smärtan
grusomt steg ned steg på
jorden ned
og i hvert Hjerte och i våra
hjärtan
saaede sin Saed. sina tistlar
vred.
Haabet med Druer Älskog klädde
tankan
spirede f rem uti
blomsterskrud,
og Elskovs Luer klasarne
i rankan
taendtes ved dem. myste glädjens
bud.
Daaren begrsede Hördes så
de orden
livet og sig. över
skapelsen:
Elskov og Glsede "Sällhet gav
jag jorden
vier jeg niig. mänskor,
njuten den."
Från Zetlitz är ock Den lärde (1796), en av tidens
bästa anakreontiska dikter, tillika en präktig satir
mot pedanteriet, som icke heller förlorat på att gå
genom fru Lenngrens händer. Jämförd med originalet
visar även denna översättning större ledighet och
behag.
Från 1796 eller tidigare är Gubben Didrik (detta år
avtryckt i Sommarpromenaden), som synes mig beteckna
höjdpunkten av hennes sällskapsvisor. Här är det som
hon, såsom i föregående kapitel antyddes, kastar av
den antagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
