Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - Metrisk uppsats om Valerius' »Gaston och Bayard»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
okänt område i Stockholms-Posten, nämligen såsom
metriker. Han skriver nämligen: »Att fru Lenngren
skulle skrivit föreläsningen om Alexandrinska
versen kunde jag icke tro. Snarare hade jag hållit
en Adlerbeth för auctor. Jag tycker om Valerii
svar. Däruti äro anda och frihet.»
Den uppsats det gäller är en med signaturen
Regelbunden undertecknad anmälan av J. D. Valerius’
översättning av de Belloys »Gaston et Bayard», vari
hävdas iakttagande av stränga metriska principer. Den
läses i Stockholms-Posten i april 1801 (n:r 74).
Fru Lenngren erkänner översättningens goda egenskaper:
styrka, värdighet och en viss dristighet, men anmärker
på fel i behandlingen av alexandrinen, i det att
Valerius icke låtit orden få sin rätta betoning. Efter
att hava anfört exempel på ord som bilda trokéer
(konung) och jamber (begrepp) yttrar hon:
"När dylika ord skola inrymmas i en vers,
lärer den lagen böra anses för oryggelig att de
därstädes bibehållas vid den tonvikt de äga i vanligt
uttal. Brytes denna lag, så är versen verkeligen icke
mera vers och svenskan upphör att vara svenska. Väl
känner jag att då man icke strängt skanderar versen,
vilket framför allt i en teatralisk deklamation vore
ett huvudfel, brott emot denna regel kunna döljas
genom sättet att säga versen, men då låter den icke
som vers utan upplöses till prosa: hela harmonien,
detta ändamål av all bunden stil, är förlorad, och
varken dess regelmässiga lopp eller rimmen göra då
någon verkan. Man hade då gjort rätt så godt att
skriva prosa."
Hon medger frihet undantagsvis för vissa trestaviga
daktyliska ord att låta den sista stavelsen i
versloppet bli lång, enär eljest sädana ord aldrig
skulle kunna brukas i jambisk vers, men denna frihet
måste nyttjas med varsamhet och får aldrig sträckas
till tvåstavingar.
Vidare påyrkar hon att cesuren alltid må falla efter
slutstavelsen i ett ord och ingen paus göras midt i
ordet, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
