Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Gyllenborgs Ode till fru Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
väckts om att lämna henne ett offentligt vedermäle av
åka. demiens aktning för hennes »sällsynta snille
och lyckliga skrifter, som hedra hennes kön och
fädernesland samt beredt henne ett utmärkt rum bland
svenska skalder». Man beslöt att förfråga sig hos
konungen om rättighet att för detta ändamål använda
akademiens medel. Sedan konungen i juni givit sitt
bifall, föreslogs bland annat att tillförsäkra
henne en pension efter mannens död, men Rosenstein
avstyrkte detta, emedan »hon, som är av ett ömt
och mycket lättrört sinnelag, ej gärna skulle höra
föreställningen av en händelse, som hennes och hennes
mans likhet i ålder dessutom gjorde ganska oviss»;
han föreslog att giva henne ett exemplar av allt vad
akademien lät trycka, dess skådepenning och stora
belöningsmedalj i guld. Avgörandet uppsköts. I början
av december anmäldes, att man hade »säker anledning,
att fru Lenngren för det närvarande önskade att denna
akademiens smickrande åsikt måtte vila».
Men vid högtidsdagen 1797 synes Gyllenborg på eget
bevåg hava beslutat rycka anonymitetens slöja från
den tillbakadragna skaldinnan och uppläste följande
Ode till fru Lenngren:
Fåfängt trädens skugga väljes av en blygsam näktergal;
stämman känns, evar han dväljes, av de ljuvsta
toners val.
Fåfängt sig kring våra säten tränga skogens sångare;
nejden, döv för deras läten, prisar den osynlige.
Likså du, vår sånggudinna! dig förgäves dölja vill;
priset, som du skyr att vinna, hör dig ej dess
mindre till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
