Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Ifrågasatt till finansminister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på klubbarna och om nätterna uppsöka bönderna i deras
kvarter. Från deras anhang komma de incendiära skrifter,
som dels lämnas allmänheten genom trycket, dels i form av
memorialer kastas som eldbränder i stånden.»
I vad mån denna färglagda skildring av Lenngrens
»demagogische Umtriebe» stämmer med verkligheten må
lämnas därhän. Att han, som i sin befordran fått känna vad
det ville säga att vara ofrälse, var ivrig för att få bort
adelsprivilegierna – något som för övrigt väl stämde med hela
hans upplysningstidsåskådning – håller jag för troligt liksom
att Trolle-Wachtmeister icke bedömde denna strävan sympatiskt.
I varje fall bevarade Lenngren förtroendet hos de nya
styrande. Han hade anseende om sig att vara en av de
finansiellt erfarnaste ämbetsmännen under Karl XIII:s regering.
När år 1816 Wirsén av kronprinsen Karl Johan avlägsnats
ur statsrådet och Järta med anledning därav omedelbart avsade
sig förordnandet som statssekreterare för finansärenden, mötte
det stora svårigheter att finna en ny statssekreterare. Man
erbjöd först platsen åt den förra regimens svurne motståndare,
ordföranden i särskilda finansutskottet vid 1815 års riksdag, den
berömde finansmannen prosten friherre Schwerin, som likväl
efter några dagars betänkande avböjde, enär han icke fick
vissa villkor uppfyllda. Därefter erbjöds den finansministerbefattning,
som Hans Järta nyss lämnat, och för vilken man
velat vinna Schwerin, åt den 66-årige Lenngren.
Trolle-Wachtmeister, som omtalar detta, tillägger att
»denne gamle man förskräcktes för ett sådant anbud som han
hade förstånd nog att bestämt avslå». Då Engeström fann
att med honom icke var något att göra ropade han: »Nå, vem
i Guds namn skall man då taga?» På Lenngrens förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
