Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Aftonsamkvämen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
som kunde vara rätt plump). Dock tilläts man ej
att gå för nära, ty värdinnan, som gärna tålde
ett vågat uttryck, när det bars av kvickhet, kunde
ge ordentlig näpst, om det rodde fram plumpt och
okvickt. Hon behärskade samkvämet, utan att låta
någon känna det. Hennes obeskrivligt hastiga, fina
munvighet, glada, lugna, moderligt värdiga väsende
verkade förtjusande på den krets som samlades
kring henne. Hände det att man vid bordet gjorde
någon näsvis anmärkning, så vände hon bort den med
stor présence d’esprit. Vad Lenngren vidkom, var
den högväxte, tämligen korpulente mannen välvillig,
redbar, men just icke rolig. Han gick tyst upp och ned
på golvet med händerna i fickan och skramlade alltid
med sina nycklar, vilket verkade tröttsamt i längden.
I dessa aftonsamkväm roade man sig ofta med Charader,
vari både fru Lenngren och de Rutströmska syskonen
excellerade. Ovan anfördes prov på fru Lenngrens
försök i denna »diktart». Med en av hennes Charader
är en liten anekdot förknippad. Leopold var särskilt
en stor vän av slika gåtor, och man lade an på
att göra dem så invecklade och svåra som möjligt
för honom. Just detta kan förklara, att Leopold,
som annars var en mästare i konsten att gissa dem,
omöjligt kunde finna uttydningen vid ett tillfälle, då
man tycker, att den skulle legat så nära till hands.
Det var en afton vid supén. Man hade kort förut roat
sig med att gissa åtskilliga svåra Charader. Leopold
bad värdinnan nu vid bordet, att även hon denna
afton måtte bidraga med en. Fru Lenngren urskuldade
sig med, att hon icke kunde tänka ut någon. Men då
Leopold fortfor att vara enträgen, lovade hon till
sist att giva honom en att gissa, men som hon ville
förbereda honom på vore så svår, att han säkert icke
kunde uttyda den. Charaden lydde:
"Mitt första är kort, mitt andra är lätt, mitt hela
är en smaklig
rätt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
