Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Umgängessätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
mottog honom hövligt, men bad honom icke stanna kvar
till supén. I hopp om att hövligheten skulle tvinga
henne härtill, nalkades han henne med hatten i hand,
då hon vid ett tillfälle befann sig ensam i salen,
och sade i viskande ton: »Nu smyger jag mig bort.»
- »Och jag skall låtsa som jag inte märkte det!»
blev fru Lenngrens mördande replik.
Dylika bitande svar visa, att hon icke endast gömde
satiren för sina dikter.1
Stundom kunde hon vara skälmskt pojkaktig. Franzén
berättar i sin handskrivna självbiografi som prov
på hennes skalkaktighet följande drag: »Tvenne
av husets vänner hade den ovanan att under sitt
livliga, ofta stridiga samtal rycka på sin stol
fram och tillbaka. För att förekomma detta, varav
golvmattan icke for särdeles väl, band hon ihop
bägge stolarna. Nästa gång, då den ene ryckte stolen
tillbaka, följde den andre med och så tvärtom, utan
att de i början själva under sin iver märkte det
löjliga i detta upptåg.»
Fru Lenngren var minst av allt mån om att i
sällskapslivet lysa med sin vittra talang.
Franzén yttrar:
»I umgänget ville hon vara endast fruntimmer, icke
auktor. I sällskap med sitt eget kön underhöll hon
samtal om dess allmännaste föremål, antingen de hörde
till barnkammaren eller möbelboden, till operan eller
köket. I hennes boningsrum syntes aldrig en bok,
aldrig ett skrivtyg, knappt av dem, som hörde till
hennes hus, träffades hon med pennan
1 Meddelandena om fru Lenngrens hem och anekdoterna
därifrån äro grundade på muntliga traditioner i
första och andra hand, som kommit mig till godo vid
utarbetandet av levnadsteckningens första upplaga,
dels direkt av fröken Augusta Liwendal, själv i
sin barndom omhuldad av skaldinnan och senare nära
bekant med hennes intima väninna Carolina Weltzin,
dels genom fröken Ida Nilsson och professorskan
Anna Hierta-Retzius, som båda erfarit åtskilligt om
fru Lenngren av fröken Andriette Frigell, vilken i
ungdomen ofta vistades i hennes hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
