Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Franzéns svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Han ej såg dig småle åt din ära, blott för vänners
glädje nöjd däråt; han ej såg dig dödens smärtor bära
ensam, för att spara vänners gråt.
Kan en dikt, en sång, ett infall glömmas, som din
stämpel, strax igenkänd, bar? Dina blad, behövde de
väl gömmas? Står din vers ej som ett ordspråk kvar?
Och du själv behövde i en urna ställas fram för att
ej glömmas bort? Du behövde blommor, lättsint burna
på var grav, att vissna innan kort?
Du behövde vänner att bevaka nu ditt minne, då ej
längre du tillhör dem blott, ej ditt hus, din maka,
då du hela Sverge tillhör nu?
Vill du höra, du åt ljuset flydda! här en harpa, som
din rätt dig ger! Hör din egen i palats och hydda,
och med Kellgren le ännu hit nen
Vill en hälsning du åt honom bära från en saknande
och trogen vän? Tag den av det folk, som vid hans
ära ställer din, i kön blott skild från den.
Franzén inskränkte sig emellertid icke till denna
poetiska minnesgärd.
När Svenska akademien år 1818 firade sin högtidsfest,
meddelade direktören, greve Fleming, att då akademiens
stadgar fordrade en hyllningsgärd åt någon utmärkt
förtjänst denna plikt nu skulle uppfyllas mot fru
Lenngren, »ett snille, som av akademien högt skattades
och hos de fleste av hennes ledamöter väckte så många
rörande minnen av de överträffande behag hennes kön
i förening med hennes egenskaper skänkte åt vänskapen
och umgängeslivet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
