Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Fosforisternas angrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Tiggarflickan, ej skrattade över Grevinnans besök;
ingen läsare skulle behöva göra en kurs i dagens
filosofiska eller estetiska system för att begripa
och njuta dessa skönheter, o. s. v.
Om sålunda från akademiskt håll - både äldre och
yngre - fru Lenngrens skaldskap vann det rikaste
erkännande, visade man sig å det fosforistiska
desto mera återhållsam, stundom klandrande. Den
fosforistiska kritiken »trampade Franzén i hälarne»,
för att begagna Ljunggrens uttryck.
Redan i Hammarskölds mot Wallmark riktade, mer än
lovligt cyniska smädeskrift »Allmänna Journalistens
hederskrans» (1819), kunde ett utfall mot fru Lenngren
spåras. Där uppträder nämligen i processionen bland
journalistens anhängare (omkring hans av en mycket
oren materia uppförda bildstod) en fru ** i skepnad
av en kråka, ledsagad av »den i Tyskbagarbergen
grasserande Satan». S. Ödmann skriver till Wallmark,
att »man gissar på fru Lenngren», såsom den fru
**, som anför processionen, och att man så velat
hämnas den heder hon fått av Svenska akademien att
medaljeras.1 Då man hågkommer, att fru Lenngren mot
fosforisterna riktat satiren »Kråkan», som, om än ej
offentliggjord, antagligen cirkulerat i handskrift,
förefaller gissningen sannolik.
I »Svenska vitterheten» (1819) omtalade Hammarsköld
hennes diktning likväl jämförelsevis välvilligt. Han
fann i hennes karrikatyrpoesi ledighet och kvickhet
men saknade exempelvis i »Anders och Köks-Kajsa»
och i »De elva tusen jungfrur» - som emellertid
alls icke är av fru Lenngren utan av Silverstolpe -
»den kvinnliga finkänsla, som man så gärna vill anse
för det skönaste draget i varje fruntimmersprodukt»;
desto mästerligare anser han henne vara i poem
1 Ödmann tillägger: »Skamlösare kunde aldrig
tänkas. Hennes oefterhärmligt täcka husliga teckningar
skola i alla tider läsas med högsta bifall.» (Elof
Tegnér: Samuel Ödmann och Nya Skolan, Samlaren 1883.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
