Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle - Det oberättigade i anmärkningarna om hennes diktnings okvinnlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
som är blott och bart förståndighetens, även
framställd i ett elegant språk och nätta verser, är
prosaisk, och står i ett ytterst avlägset sammanhang
med poesien; nämligen endast i den mening, som var
och en skepnad av liv kan sägas vara på något vis
med poesien sammanhängande. Men en sådan, en prosaisk
kvickhet är - till det mesta - den, som stämplar fru
Lenngrens efterlämnade skrifter–––––-visserligen
träffar man däribland undantag, som intyga att
hon någon gång hade befunnit sig på den egentliga
poesiens ståndpunkt eller kanske ännu stundom, liksom
händelsevis, befann sig där.
––––Olyckligtvis äro icke undantagen många.
- - -
Hade hennes öde tillåtit att fortfara i den riktning
vi nämnt, hade hon överlämnat sig åt utbildningen av
de ingivelser, som troligtvis voro åminnelser från
hennes första ungdom, vilka härliga nationalidyller
skulle hon ej då kunnat skänka oss! Ty därtill
var det mått av poetisk talent, som naturen
förlänt henne, ifrån begynnelsen ämnat. Dock, vad
hon blev, ej vad hon hade kunnat bli, är det som
bestämmer kritikens omdöme över det hela av hennes
skaldestycken. Karaktären av detta hela har redan
en gång förr i vår tidning blivit kallad en täck
konversationspoesi, till större delen gällande
blott under förutsättning av en viss temporär
societets-forms bestånd. Recensenten finner inga skäl
att ändra detta uttryck."
De fosforistiska anmärkningarna mot fru Lenngrens
skald, skåp gälla, som man finner, bl. a. att detta
på grund av sin förståndsmässighet ej skulle motsvara
hennes köns naturell. Onekligen förefaller en dylik
beskyllning något egendomlig i samma uppsats, som
prisar t. ex. m:me de Staél. Den vilar ytterst på
den uppfattningen, att känslan skulle vara kvinnans
psykologiska huvudförmåga, och att därför icke
en högre och självständigare utveckling av det
rent intellektuella, »hjärnans övervikt» skulle
harmoniera med hennes kön. Men en dylik uppfattning
beror - såsom Höffding uppvisar i sin Etik - på en
opsykologisk motsats mellan känsla och förstånd, den
enas utveckling hindrar naturligtvis alls icke den
andras, förståndsskärpa utesluter icke känslorikedom,
för så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
