Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fru Lenngrens personlighet och hem. Hennes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
hon ägde dock en frodig komisk inbillningskraft såsom
exempelvis »Biografi», »Min salig man», »Min salig
hustru» vittna, men på det allvarligare området brast
stundom fantasien såsom fallet var i hennes ballader.
I främsta rummet är hon, såväl i sin tidigaste
alstring som under glansperioden efter 1792,
skildrare, hon ser skarpt, hon målar ypperligt. Hennes
skildringskonst är, som ovan antydt, av utpräglat
realistiskt kynne, ja, ingen av i/oo-talets
svenska skalder - Bellman ej undantagen -
är i ordets fulla mening så realistisk som fru
Lenngren. Bellman är visserligen i sin skildring
av de lägre folkklassernas krogliv och naturglädje
drastisk och verklighetsmålande i hög grad, men
vad uttrycken beträffar, är han »idealiserande»,
grova laster omskrivas med förskönande ord, och
den olympiska kostym hans diktning understundom
anlägger står i bjärt motsats till de naturalistiska
figurerna och ger åt hans skaldskap en viss prägel av
overklighet. Karon, Febus, Neptun, Pafos, tritoner,
delfiner m. fl., äro allt namn, som näppeligen
nyttjats i den Fredman-Ulla Winbladska kretsen,
ja, som väl ej ens begripits där utan en vidlyftig
förklaring.
Fru Lenngren träffar i sin skildring av den
högre medelklassens liv vida mera verkligheten på
pricken. Och så allmänt mänskligt sann är hennes
framställning, att på samma gång hon bevarar sin tids
lokalfärg, gäller skildringen för alla tider. Det
språk hon använder äger ej en tillstymmelse till
onatur.
Fru Lenngrens diktning omfattar företrädesvis poem,
som äro att räkna till idyllens och satirens område,
och ofta förmäler sig hennes satiriska kvickhet
med en idyllisk ton av oförliknelig fägring. Hon
har visserligen, som vi funnit, även strövat ut
på dryckesvisans, lärodiktens, parodiens och någon
enstaka gång även på balladens område, men inom satir
(i
20. - A. M. Lenngren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
