- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
19

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Släkt och anor. - Föräldrar. - Barndomshem. - Skola och Lyceum. - Dikter från Lyceitiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för honom. I december 1887 – kort efter det mitt
arbete om Anna Maria Lenngren utkommit – skref han:

»– – – Den beundran och kärlek, som vi båda hysa för
sångmön Anna Maria, danar oss emellan ett alldeles
särskildt frimureri. De Lenngrenska dikterna hafva
träget följt mig alltsedan barnkammaren, där jag
hörde min sköterska föreläsa dem ur ett söndertrasadt
exemplar af originalupplagan. Jag kunde den utantill
innan jag visste, att det var poesi.

Sedan jag började befatta mig med att för egna tankar
och känslor söka skaffa mig en språklig uttrycksform,
var fru Lenngrens stil ofta den ledstjärna jag, till
att börja med omedvetet, följde. Under loppet af
min utveckling har inflytelsen från henne förmält
sig med så disparata beståndsdelar som Goethe
och Heine, Béranger och Byron, men jag tror nog,
att en kännare som ni skall igenkänna något drag af
henne i den diktion, som jag så småningom lyckats få
fram [1]. Kanske
skall det heta: ’då bägaren väl är
färdigsmidd, hafva drufvorna upphört att gifva’.»

Äfven med andra den gustavianska tidens skalder
blef han tidigt förtrogen. Så bl. a. med Lidner,
hvars känsloförhäfvelse senare förekom honom
föråldrad. »Annars kan jag», skrifver han till mig
(11/12 1889), »ännu lifligt påminna mig från min
barndom hvilket intryck vissa Lidnerska småstycken
då gjorde på mig, t. ex. O yngling o. s. v. samt
Vid vassen af den krökta ström. Den senare
sången brukade en sköterska sjunga för mig och förfelade
aldrig att därmed frampressa mina tårar[2]».


[1] Ett uttryck som "Ett järtecken -- Jofur täcks tala" i "Rom och Kartago" (1870-talet) är äkta Lenngrenskt.
[2] Det var "vid vassen af den krökta ström", en ton, som följt mig ända i min dröm.
                (Gamla fröken.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free