Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Släkt och anor. - Föräldrar. - Barndomshem. - Skola och Lyceum. - Dikter från Lyceitiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oppositionens häftighet. Slutligen steg Snoilsky upp, gick fram
till sitt bokskåp och tog ned en bok, som han räckte
mig med orden: »Där skall du få en liten cadeau;
läs det där, så skall du nog snart vara botad från
din vurm för Stagnelius. Det var Goethes Lyrische
Gedichte.»<footnote>På äldre dagar torde Snoilsky
fått en annan, bättre uppfattning af Stagnelius.</foonote>
Mot våren 1860 stundade Snoilskys studentexamen, som
på den tiden skulle afläggas i Uppsala. Han kände nu
skolbänkens tvång pinsamt och längtade till den hvita
mössans stad. I ett uppsluppet, en smula pojkaktigt
bref på hexameter till en kamrat som något tidigare
blifvit student (A. O. Elliot) – skrifvet
»Stockholm den sjätte i mars, år Sextio midt uppå dagen» –
skildrar Snoilsky bl. a. de kvarblifne kamraternes
lif och besvärligheter å Lyceum:
Kärlek! Nu tystne min lyra om dig! Dicam horrida bella:
Grufliga fejder mot Bohman, vår kung, tyrann på Lyceum,
Tutens lättja, som ökas hvar dag, och Stöfvarens skolkning,
Andra saker som nedslå mitt mod, sed faucibus haerent.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Detta var det – dock stundar en dag, som kväljer oss grufligt,
Mera den kväljer dock morgon därpå, men sådant gör intet.
– – – – – – – – – – – – – – – – – –
Rågade bålar nu färdiga håll, du mångsluge Kille,
Rödnäst ser jag dig stå och fumla med glaset i näfven,
Hör dig med fröjd proponera en skål för nya studenter.
Hör dig nämna mitt namn. Men snart bland knäckta buteljer
Somna vi broderligt in och hvila på skördade lagrar.
Men tills den kommer den strålande dag, som kröner mitt arbet’,
Afundsjuk sitter jag här och trånar bland mögliga luntor.
Vale! Min trofaste vän! Ursäkta den haltande versen,
Olik den vänskap, jag hyser för dig, ty aldrig den haltar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
