Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Släkt och anor. - Föräldrar. - Barndomshem. - Skola och Lyceum. - Dikter från Lyceitiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andra intryck som framträda i dessa poem
härröra från världssmärt- och frihetsskalder, bl. a.
Heine, hvars alster Snoilsky med förkärlek öfversatte.
Så exempelvis »Förgänglighet» (Eken), »Jordens
fröjder», där världssmärtan får en ironisk slutspets:
Mot äran ensam jag i hyllning felar
Emedan hon, af folken illa liden,
är blifven misantropisk nu för tiden
samt »Ragnarök», med dess mörka slutstrof:
O, arma hjärta, där hoppet dött ut!
Hvad ondt kan väl drabba dig mer?
Den sol dig lyste och värmde förut
I tårehafvet gått ner.
Rent sentimental är »Skaldens död» (Den döende
skalden); mera förhoppningsfull »Rägnbågen».
I »Scener från Nassau» (som icke förekommer
i den Wernerska boken) tar skaldens misantropi
en satirisk prägel, säkerligen under inflytande från
Byrons ottave-rime-dikter. Denna dikt är antagligen
byggd på reseminnen från sommaren 1860.
Den unge skalden känner sig, då han vandrar
i det härliga paradiset vid Lahns stränder, upprörd
öfver påbudet »das Betteln ist verboten» midt bland
spelhusvinstens rikedomar. »Blott för den rike
Nassau skön skall vara.» Och med en smula godtköpssatir
utfar han mot »den katolske prästen, som
sveper kåpan kring sin runda kropp».
Här i Södern är honom Norden än mera kär.
I sonetten om Petrarka, skrifven 1859 under
italienska frihetskriget, låter han renässansskalden
mana Italien att afkasta förtryckets boja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
