Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Släkt och anor. - Föräldrar. - Barndomshem. - Skola och Lyceum. - Dikter från Lyceitiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
versformerna, ottave rimen och sonetten[1], och så kunde det rinna
honom i hågen att låta Virgilius’ skildring af den olycklige
trojanens öden framträda i Ariostos och Byrons strofer. Så här:
Tyst blef i salen. Stum satt gästers skara,
Då hjälten talte från sin purpurpall:
Du fordrar då, att jag skall uppenbara
Det sår mitt hjärta när se’n Trojas fall.
Fastän med smärta allt jag skall förklara,
Ty själf jag kämpat mot de stormars svall,
Som grusat Ilium, det sekelgamla,
Och själf jag skådat Priams borgar ramla.
Men mer än 22 strofer orkade han icke med. Och det
löfte om »fortsättning en annan gång», som lästes
efter siffran 23, blef aldrig hållet – hvilket just
ej var någon förlust.
Anmärkningsvärd är den ledighet, hvarmed den unge
Snoilsky behandlar sonettformen, hvars mästare han
skulle blifva. Det lilla poesialbumet innehåller ej
färre än elfva dikter i denna svåra diktart, alla
korrekta; särskildt förstår Snoilsky redan nu att i
terzinerna koncentrera sonettens innebörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
