Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans produktionsförmåga kom då genast i verksamhet.
Då han vistades i Stockholm, besökte han med vanlig
trofasthet sin gamla skola och deltog, fastän redan
student, i sammankomsterna i »Fratres amicitiæ
veræ». Han hade då gärna med sig ett eller flera
poem till sina vänners förtjusning.
En gång gällde det en minnessång öfver en kamrat,
Knut Kuylenstjerna, som aflidit i lungsot. Snoilsky
hade skrifvit den vackra, varmt kända sång till
hans minne, som senare trycktes i »Orchidéer». Den
åhördes under andlös tystnad af kamraterna. Själfva
motivet för dikten – det <i>»hvarför»<i>, som ljuder vid
hvarje för tidigt härjad ungdoms bår – erbjuder ju
intet märkligt; men dikten är färgad af innerlighet,
och i rader som dessa:
Man rår ej för, om händerna ta miste,
Då något skymmer i ens ögonvrå
möter man detta diskreta, men i sin ordknapphet desto
starkare verkande känslouttryck, som var ett äkta
snoilskyskt drag.
En annan afton, vid julen 1861 eller nyåret 1862,
hade Snoilsky med sig ett längre poem, som redan
i Upsalakretsen väckt jublande beundran och som
bland hans ungdomskväden afgjordast bådar hans
framtid. Det var Rouget de l’Isle, hvilket, först
tryckt i »Orchidéer», sedan, något litet omarbetadt,
intagits i hans samlade dikter, skaldestycket om
ynglingen från revolutionstiden, som gaf uttryck åt
tidens frihetslängtan, som lät folkets smärta ljuda
»i styckets gräsligt sköna melodi», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
