Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom sin köpenhamnske gästvän, den då i Fædrelandet
verksamme kritikern, cand. mag. Clemens Petersen,
Björnsons vän och kritiske främjare, blef Snoilsky
bekant med Danmarks främste lyriker, den gamle
diktare, hvars Sange stodo, vid sidan af Goethes
Gedichte och Heines Lieder, såsom de käraste
skaldeverken på hans bokhylla.
Det var den 66-årige Christian Winther, den store
danske naturskalden, den äkta, sunda, grubbelfria
kärnlyrikens nordiske mästare.
Snoilsky promenerade med Clemens Petersen en dag på
Östergade. Denne fäste då hans uppmärksamhet vid en
ännu rörlig man, som de mötte i vimlet.
Min vän i sidan tyst mig stötte;
»Christian Winther», sade han.
En rik mustasch, en ädelt skuren
Profil, men blicken litet matt;
Bredskyggig, martialiskt buren
På lockig hjässa hatten satt.
Min skald? Han där, som jag ser vandra
Lekamlig midt i folkets ström.
Han, idealet framför andra
För mången hemlig sångardröm?
Hans rytmer för mitt öra susat
Från första steget på hans ö,
Mitt hjärtas alla källsprång frusat
I dagen nyss vid Furesö.
»Professor Winther», ropte vännen,
Och nästa stund med kind i brand
Stod blyg den unge ämnessvennen
Och tryckte gamle mästarns hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
