Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Werliin [1], betraktade Snoilsky rent af som en son, och
hon var fäst vid honom med ömma känslor.
Julie, hon, din sena lycka
Efter pröfning tung och stor,
Dina tusen sångers drottning,
Kallat sig min andra mor.
Här vid Sundets strand, under skydd af sin älskade
mästare, författade Snoilsky en rad sånger, i hvilka
natursinnet första gången rätt kommer till uttryck
i hans diktning, något som utan all gensägelse är
att tillskrifva inflytelser från Winther.
Så är fallet i det sjælländska sommarstycket
Eremitage med dess skildring af den fridfulla
stillheten i rådjurens och näktergalarnes bokskog; i
sången Till Christian Winther på dennes födelsedag,
där hyllningen är gifven i en ram af själländsk
natur, och där skalden kallar till sin hjälp
näktergalsstruparne, mästarens »flinke kolleger»;
i Notturno, där bokskogens nattstämning är gifven med
en antydan om dess samklang med den svärmiska erotik,
som fyllde skaldens bröst.
Under denna sommar diktar Snoilsky äfven poemet
Sommarrägn, i hvilken han ödmjukt biktar sin svaghet
inför
Den Oändlige, hvars makt
Talar i rägnbågens prakt
Och i åskans dunder.
Dikten, som i Snoilskys ungdomsalstring står ganska
enstaka, rymmer ett par strofer, som synas mig
burna af en varm och äkta religiös känsla, en manlig
syndabekännelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>