Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närväron af en lugn objektivitet – det stadium,
söm utveckladt blifver originalitet – originellt,
åtminstone i styl, och det är kanske mer värdt än du
tror, anser det mesta af hvad som skrifvits i år
[1] –
i mina polska dikter står jag i alla afseenden på egen
botten, det må vara beröm eller tadel. Jag kan blifva
en politisk poet, som skall höras i rätt vida kretsar,
det vet och känner jag hvar gång mitt hjärta erfar en
smärtsam sammandragning, då jag hör namnet på detta
dödsinvigda folk – det är med tårar och hjärteblod man
skrifver om Polen – och jag har gjort det. Men hvarför
skrifver jag ej nu? Jag har vuxit ifrån att skrifva
vacker vers – jag blir nu en tid hård, torr, knagglig
– men jag blir mig själf! Jag letar ej efter stoff i
alla godkända genrer, men jag söker – under tystnad –
efter den medelpunkt, det kärn-intryck af hjärtats och
naturens värld, kring hvilken jag sedan i allt vidare
och vidare cirklar vill utsträcka mitt gebiet i ett
diktens rike, där tämjda passioner och förmildrade
dissonanser skola blifva mina undersåter. Kan jag
icke på en förgylld bark brusa öfver oceanerna,
som jag lämnar åt resp. starka andar, skall jag dock
kunna bli en liten insjöseglare, men af svensk fur;
kan jag icke hålla öppna sjön, seglar jag vid kusten,
tvärsigenom spegelbilderna af rosorna på strand – jag
älskar det varma, det röda, jag! Är åska i luften,
skall du dock se, att min lilla sjö kan storma rätt
duktigt – och framkläcka något noch-nie-dagewesenes
– t. ex. i samma stil som ormen i Bergsjö.[2] Men nog
härom; jag trodde ej att du skulle ge en så nedslående
hemsk tydning åt ett par månaders ohörbart pianissimo
på lyrans strängar. – Jag säger som den hederlige
Kellgren: »Omnis in hoc sum!»
"*"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
