Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mästerligt är det tragiskt sköna i de venetianska
palatsens förvittrade glans tecknad i Mocenigodikten,
som tillika innebär en hyllning åt den skald, hvilken
framför andra varit Snoilskys ungdomshjälte. Hur ofta
har icke en svensk Veneziafarare, då han i gondolen
passerat de halft utdöda palatsen, hört ett eko af
den första strofen:
Det är så mörkt och så öde
I Mocenigos palats,
Det är som om idel döde
Där hade sin boningsplats.
Den vemodsfulla förening af skönhet och förgänglighet,
som är Venedigs stämningsmärke, har funnit ett
gripande uttryck i denna dikt, liksom i den nyssnämnda
Byronska diktens:
Thirteen hundred years
Of wealth and glory turn’d to dust and tears,
And every monument the stranger meets
Church, palace, pillar, as a mourner greets.
Från Venedig styrdes kosan till Florenz. Denna stad,
som halftannat årtionde senare skulle blifva Snoilskys
hem, och som då skulle inspirera en rad af dikter, var
nu en ofruktbar jordmån. I de »Italienska bilderna»
finnes intet Florenzpoem, men i anteckningsboken
från 1864-65 läses en halft humoristiskt hållen
situationsbild, i hvilken Snoilsky ger luft åt sin
fosterlandskänsla, men tillika åt vemodet att tillhöra
en ringa, obeaktad nation. Dikten – På promenaden i
Florenz – lyder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
