Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hör dig tala
I sena natten,
Det Ijungar under
Den stora hatten.
Bland italienare
På Tritone
Du hette bara
Il Capellone.
Man ser för sig bilden af Ibsens korthuggna skepnad
med det stora hufvudet och det den tiden mörka,
yfviga helskägget och därbredvid Snoilskys smärta,
drömmande gestalt sådan den samtidigt tecknades af
Severin Falkman. [1]
Snoilsky anspelar i dessa verser på deras dåtida
gemensamma patos: sorgen öfver Danmarks olycksöde,
skammen öfver att det lämnats ensamt i striden. Ibsens
harm häröfver sjuder i de nyligen utgifna brefven.
Och det är tydligt, att indignationen öfver de svikna
löftena, då den nordiska samlingstanken gick i kvaf,
bidrogo att gifva Ibsens kommande diktning dess bittra
och kärfva klangbotten och lät honom blotta »lögnen,
halfheten, ovederhäftigheten på alla andra mänskliga
områden». Snoilsky var föga mindre nedslagen; men hans
ungdomliga lätta sinne tog saken mindre djupt. Och i
sitt tal till Ibsen 1898 uttalar han att »vi andra
som då voro unga blygdes väl öfver uppgifvandet af
de ideal, på hvilka vi dittills lefvat, men funno
oss åter till rätta i våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
