Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just ej så länge sedan skref i något anfall af ungdomsysterhet :
För marmorbilder jag ej kan brinna,
Hälst när det fattas dem arm och ben;
Jag vet blott jag, att den skönsta kvinna
Alldeles icke var gjord af sten.
– – – Jag har sett den Capitolinska Venus!
Hvad mina poetiska bedrifter beträffar, har jag
bedt Björck, som innehar en del nya manuskript,
att delgifva dig dem. Är du riktigt mån om att läsa
dem, så laga, att lille Sved [1]
utkräfver dem af skalden och siaren, som eljes
sannolikt förgäter denna min begäran. Jag skickar
denna gång till dig några betraktelser från ruinen
af »Neros gyllene hus». Från Hans Helighet Påfven
kan jag hälsa: jag såg honom för två dagar sedan,
då han med alla sina kardinaler och sitt uniformerade
pack (vulgo Nobelgardet kalladt) messade i kyrkan
S:t Carlo öfver det af mig besjungna
Helgonet Borromeo. Påfven är en stackars liten gul
skallota gubbe, som icke kan gå; är för öfrigt i stort
rykte för renlefnad och beskedlighet, den sednare
drifven så vidt att skurken Antonelli får husera,
hur han behagar. I går hade jag det skönaste naturskådespel
jag haft i mitt lif – jag är ännu helt berusad däraf.
Det var i Tivoli, dit jag kom med några danskar efter
en half dags vagnsfärd genom den stinkande Campagnan.
O, du härliga Tivoli med dina oliveskogar, dina kaskateller,
som hoppa i regnbågsglans klippa efter klippa och öfverstänka
med ett fint skum ruinerna af Mæcenas villa! Uppe på den
öfversta klinten står ett gammalt Sibylletempel, där
jag gjorde det barmhärtighetsverket mot klassicitetens
genius att utskrapa de obskura namnen af några och
tjugo oförskämda tyska lurkar, som någon gång i tiden
insugit suset af Tivolis lagrar med sina långa, långa
öron. I Sibylletemplet uppdukade vi vårt lilla mål, af
fisk från Anio, lärkor från Campagnan och af guldgul
perlande Marsala. Man glömde ofta att tömma det ända
till munnen förda glaset, då blicken kom att falla
på det sköna landskapet därnere i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
