Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som först trycktes i hans postuma samling. Här har
Snoilsky med ett motto från den af honom i Smådikter
besjungne Keats – »his name was writ in the water» –
ägnat en fint känd dikt åt den namnlöse skald, hvars
graf vid Cestii pyramid blott prydes af en lyra;
med en melankoli, som då knappt bör ha varit fullt
naturlig, sjöng han:
Så fort blir intet glömskans del
Som ett förstummadt strängaspel. – – –
Än se’n då, om ock ärans sken
Ej flyktigt dröjde på din sten?
Där grät ej någon mö. Än se’n?
Hon hade smålett snart igen.
En egendomlig plats bland Romadikterna intager
Jultankar i Rom, skrifven dagen före julafton och
gifvande luft åt den vemodskänsla, den hemlängtan,
som stundom griper nordbon i främmande land.
Otaliga gånger har detta stycke, som här och
hvar företer ett lätt stänk af sentimentalitet,
reciterats af kallade och okallade deklamatörer. Få
poem torde under 1870-talet ha varit mera omtyckta
än Romafararens erinran om hemlandet, då almanachans
julmärke bryter af hans sydländska sommarfröjd och
minner honom om ett land med himmel mindre blå,
»om Bellman, tjusaren Tegnér, om skalderne från Nord».
Mitt land, mitt land, hur mår mitt land med marken hvit af snön,
Med julefrid och juleljus och bjällerklang på sjön?
Jag har ej hem, jag har ej härd, jag har ej eget bo.
Månn någon ännu minns mig där? Mitt hjärta hviskar: jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
