- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
156

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanliga tributen af ett mynt. Om man gör detta,
skall man återse Rom, säger folktron. Jag kastade
en Trajani silfverpenning ner i det månbelysta
vattensorlet. Detta borde väl betrygga återkomsten
om något. Men oraklet är bedrägligt; löftet kan
visserligen gå i fullbordan, men icke på det sätt man
menat. Ehuru jag efter den tiden flera gånger varit
i Italien, både i norra och södra, återkom jag till
Rom endast för att icke se det. Efter femton år, stadd
på utresa från Napoli till Firenze, uppehöll jag mig
på järnvägsstationen i Rom under en half timme.»
[1]

Neapel – skönhetens, solskenslättjans och slöddrets
metropol – inspirerade Nina la lavandaja, en folktyp
af samma älskvärdhet som de föregående; Chiajan, en
ny situationsbild, där skalden mildt ursäktar den
brune lättingens likgiltighet: Neapellazzaronen
är den som sist af alla väckes ur sin blund af
frihetens ängel; dubbelsonetten En bal i Palazzo
Reale
, i hvilken minnena från Masaniellos tid och
striderna på Solferinos slätter sammanbindas med
framtidshoppet om ett fritt, ett starkt, ett modigt
fosterland; Sång i Neapel, en Neapelmotbild till
Jultankarne; och sonetten Salvator Rosa, i hvilkens
vilda landskapskonst Snoilsky finner Italiens
frihetsträngtan sinnebildad.

I Neapel undfick Snoilsky ock idén till den käcka
dikt: Masaniellos Tarantella, som först ett årtionde
senare såg dagen i tidskriften Nu (1876), men då
icke i den ursprungliga formen. Vid ett besök,
som K. A. Melin gjorde hos Snoilsky i Dresden 1890,
berättade denne, att Masaniellos tarantella tillhörde
de andra italienska styckenas tid, men att


[1] Snoilsky berättar, att han vid afresan skänkte
Falkman en lefvande sparfuggla, som han haft i
sin bostad; "vänkretsen hade mycket roligt åt denna
min smak".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free