Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Spanien och Frankrike 1865-66. - Hemkomst. - Diktsamlingen af 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»centrallyriken», fordrar ästetisk uppfostran hos
läsaren, för att kunna njutas rätt – och det är
ej goda auspicier för V. N. Det är märkvärdigt,
hvad trägen sysselsättning med franska språket, det
klaraste och konkretaste språk i världen, i concision,
ensamt bland alla de moderna, täflande med latinet,
skärper blicken för allt oklart och obestämdt! Prosans
stötestenar ligga där hotande öfverallt – men hvilken
tydlighet och åskådlighet – hvart ord har händer att
gripa med och fötter att stödja sig på – och det på
nationel grund till på köpet.
Näst franskan, borde svenskan kunna äga samma
förmåner, utan att behöfva frukta de där prosaismerna,
som, satta i alexandriner, falla sig så behagliga
för det galliska läspandet. Apropos detta,
måste jag som ett exempel på resurserna hos detta
märkvärdiga språk berätta dig en anekdot – En äkta
man öfverraskar sin hustrus amant i hennes armar
och ryter åt denne: Sortez! hvarpå älskaren svarar –
ridderligt öfverskylande det brutala i tilltalet: –
Sortens! Mycket sagdt i få ord eller hur?
Min Saltarello var jag nöjd att råka i tryck – jag
håller af det lilla stycket, trots alla engelska
guvernanter i världen. Med »Venezia» är jag mycket
missbelåten. Jag har ej hört din tanke därom.
Den 20 febr. Nu har jag under två dagar varit
hindrad att fortsätta mitt bref, tack vare det
bråk och krångel, som den s. k. saisonen låter en
fattig människa undergå: kejsarbaler, kringtassande
i strumpor och skor hos ryska och preussiska
ambassadörer etc. – slikt lämnar en icke många lugna
stunder. Men slikt tar jag numera alltid på den glada
sidan – den tid, då allt, som icke speciellt kittlade
mitt intresse, föreföll så dödligt motbjudande, är nu
längesedan förbi, och jag känner mig lika ogenerad
där som annorstädes. – Härom kvällen fick jag tid
att åter läsa en del af Vilhelmina Nordström, och
det är för besynnerligt, hvad hvarje bedömande af
henne beror på läsarens sinnesstämning. Jag dröjde
med ständigt växande välbehag vid flera stycken, som
halkat mig lätt förbi vid första genomläsningen. –
I går erhöll jag Nybloms tidskrift från gubben
Manderström – beledsagadt af några vänliga rader,
som vittnade om en hjärtlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
