Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Spanien och Frankrike 1865-66. - Hemkomst. - Diktsamlingen af 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Svensk Litteraturtidskrift hade dess utgifvare,
C. R. Nyblom, två, tre år tidigare ställt sig
jämförelsevis reserverad till de skildringar från
Italien och Spanien, som förekommit i »Vintergrönt».
Det hette då:
Att den unge diktaren som en mästare behandlar de
svåraste former och att hans tankar skicka sig fullt
ledigt och ogeneradt äfven i sonettens åtsittande
dräkt, att han, med ett ord, är en öfvad konstnär,
för hvilken tekniken blifvit en barnlek, är en
stor och välförtjänt berömmelse. Likaså kan man ej
annat än glädja sig åt hans öppna och oförvillade
blick för lifvet och verkligheten, hans lefvande
instinkt för det sannt poetiska, i sammanhang med
hans förakt för all uppskrufning och alla tomma
fraser samt hans hänsynslösa hyllande af naturen
såsom den enda värdiga förebilden för en verklig
konstnär. Men i all öfverdrift ligger en fara: trots
är icke själfständighet, själfsvåld icke frihet. Det
gifves områden, hvilka, huru naturliga de än kunna
vara, icke få afslöjas i hvarje minut. En konstnär
skall icke som en blyg jungfru fly nakenheten,
när han möter henne; och, när sådant är behöfligt,
skall äfven hon framställas i sin sanning, dock
endast såsom medel för ett högre mål. Men hon skall
icke sökas; då blir det tillfälliga medlet insatt i
målets ställe, och då är konsten på afväg. Den är då
en sjuk frukt af ett sjukt inre, såsom fallet i denna
stund kan sägas vara i Frankrike inom både konst
och litteratur. Det unga modet kan lätt taga denna
sjukliga skiftning för originalitet och sundt lif,
och däri ligger faran. Den bästa regulator för ett
sådant missförhållande är ett klart medvetande om och
en stadig blick på poesiens mål samt dess särskilda
uppgift för lösningen af den mänskliga kulturens
stora problem.
Men då nu dikterna utkommo i sin helhet, tog samme
ansedde kritiker tillbaka detta klander mot Snoilsky
för en alltför långt drifven naturalism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
