Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Noli me tangeretiden 1869-79. - Ämbetsverksamhet. - Samlarintressen. - Sonetter och spridda dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan sonett, »Alprosen», ger nyckeln. Han låter
Alprosen säga:
Kom likväl du, som skygg i världens larm
Din känsla döljer fastän vek och varm
Och låtsar köld, då hvassa törnen sarga.
Snoilsky hade kunnat öppnat sitt hjärta, då det känt
fröjd, då det känt harm och vrede, längtan och saknad,
och han skulle äfven framdeles, då han genomgått
en svår kris, låta – om än i den diskreta form som
tillhörde hans natur – läsaren blicka in i känslans
helgedom och ana lidande och smärta.
Men hans stämning nu var tvifvelsutan sådan, att han
kände sig sakna midtpunkt; ungdomens njutningslusta
och lefnadsglädje lågo bakom honom, och han led af en
inre oro, som lät honom röra sig såsom en gengångare
af sig själf bland människorna. Det var något af en
sjuk snäcka, som drog sig inom sitt skal. Men dessa
sonetter uppenbara i allt fall »känslans helgedom»
för den, som mäktar läsa mellan raderna.
Den, som förstår loda djupet i sonetter som
»Vattenliljan», »Strandvrak», »Alprosen» eller andra
subjektiva dikter i denna samling, skall nog under den
stilla ytan skönja hjärteströmmar kanske lika varma,
om än mera vemodiga än de svallande dikterna från
1860-talets midt.
Säg, gyllne sångmö, hvi du öfrig blef,
Då seglarn krossades på dolda ref
I vårdagsjämningens stormdigra nätter?
Åt fiskarns små jag dig till leksak ger
Att tälja båtar af och sådant mer.
Det roar barnen – själf jag gör sonetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
