Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Noli me tangeretiden 1869-79. - Ämbetsverksamhet. - Samlarintressen. - Sonetter och spridda dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då vi hörde att du var Sveriges främste lyriker,
men dina poesier berätta oss allt för litet härom!»
De förträffliga sonetterna, som andligen om ej
poetiskt beteckna ett framsteg, och som visa en
vida större människokunskap och erfarenhet än de
äldre dikterna, äro snarare skrifna af en åskådare,
än af en deltagare i världslifvet; de bära alla den
egendomliga, halft förnäma, halft vanmäktiga defensiva
prägel som stämplar den första sonetten. Där finns i
dessa sonetter en sund och ädel smärta, där finns en
dikt som talar om stum sorg och brustna förhoppningar,
men äfven i de skönaste bland dem finns en droppe af
den passiva bitterhet, som strömmar genom andra. De
politiska sonetterna »La Petroleuse» anser Brandes
oförstående. »Snoilskys blick på världshistorien i det
sista årtiondet är en missnöjds, en frondörs. Det är
visserligen för en man af hans riktning och sympatier
ingen orsak att vara glad eller till och med endast
lugn. – – – Men det tjänar nu en gång icke till
något att vara förnärmad på världshistorien, man
måste sträfva efter att förstå den.»
»En af våra stora gamle skalder» <footnote>Frederik
Paludan Müller.</footnonte> – så slutar Brandes sin
uppsats – »plägade med ett leende säga till oss unga:
framför allt, passa på att ej förlora er som Rhen i
sanden vid Leyden! Snoilsky är ung ännu; han är för
lifskraftig och talangfull att vilja sluta sin
skaldebana som malcontent. Han har i denna diktsamling
gjort upp med sin första ungdom, och det tycks som om
han vore färdig med dess rosor och dess unga vin. Han
har med ett bittert leende sett rosorna blifva till
potpourri (jfr Brännoffer) och det unga vinet förvandlas
till vinättika. Men måtte hans mandom bringa oss nya,
ännu skönare blommor och frukter. Han har själf i
sonetten Svenskhet tecknat åt sig sin framtidsuppgift.
Hans fädernesland behöfver att få den löst, och han är
mannen som bör försöka lösa den».
Det skulle dröja några år, innan den berömde danske
kritikerns önskan om en ny vår för Snoilskys dikt
skulle förverkligas, om än icke just så som Brandes
tänkt sig det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
