Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formans, liksom fallet var med sonetterna. Men
de uppenbara en egendomlig innerlighet, en
aningsrikedom, en viss ideal skärhet, hvilket
allt utgör en ny insats i Snoilskys poesi. I
ungdomsdikterna voro hans känsloutgjutelser mera
omedelbara, direkt på sak, utan symbolens omklädnad;
sonettdikterna från 1870-talet voro ofta symboliska,
men tillika starkt reserverade i sina känslouttryck;
i dessa nya lyriska dikter klädde sig som oftast en
varm och djup känsla i symbolisk bild. Dessa dikter
gifva ock uttryck åt en förandligad, en idealiserad
uppfattning af människolifvet.
Typiska äro i detta afseende dikter som Telegrafen
och fåglarna, Edelweiss, En ökensyn, Guldfågel.
Fåglarna på telegraftråden ana icke mera om tankens
eterfärd än människorna af den andevärld som hviskar
i vårt öra:
En evig kör af djupa svar
På alla jordens frågor
Förklingande förbi oss far
På rymdens lätta vågor.
Knappt når ett eko då och då
Vår stoftbemängda daning,
När sakta tona strängar två,
Som heta dröm och aning.
Edelweiss, alpblomman, som växer högst uppe på
fjället, talar ett tänkvärdt ord om känslor som
öfverlefva »all fägring och fröjd på jord»:
Den kärlek hon troget prisar,
Som rosorna ser gå ut
Och dock, mellan snö och isar,
Än blommar vid lifvets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
