Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärda och fridfulla Georgica Carolinastaden, där i
forna dagar så mången nordbo rustade sig för vetandets
värf, denna tjusande idyll har tillika en innerlig
charme, som synes mig bottna i en personlig lifslycka,
hvilken dallrar genom de tjusande slutstroferna :
Här, i detta hulda hörn af världen,
Mätt af färden
Vandrarn stannar, barmen vidgas fri.
Mildt förgätna
På en bänk, där lindens skuggor tätna,
Tankens bördor, liksom ränselns, bli.
Utan fruktan att hans byggnad ramlar,
Drömmen samlar
Luftigt virke till en framtidshamn:
Där finns Eros,
Finns musik och blommor och Homeros,
Ro och glömska och en öppen famn.
Bland de i »Sagor och Syner» intagna dikterna är väl
poemet om Napoleons ur det äldsta; det är nämligen
dateradt juli 1879. Det handlar om den släktens
arfvedel, det ur, som icke återfanns vid den stupade
kejsarprinsens barm, där han fallit i Kafferlandet,
och som skalden låter vara en symbol, en mystisk
underpant på ättens storhet.
Mera betydande är den på åttafotade trokäer skrifna
Fylgjan, hvilken storslagna, dystert hållna dikt
behandlar ett motiv från Plutarchos om Pausanias
och den kvinna, han af misstag dödat. Skalden har
förflyttat ämnet till en nordisk forntid; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
